Vem är jag och varför är just jag Odlamednoob?
Att rota en rastlös själ
Jag har alltid varit rastlös. Inte bara på det där sättet som får en att trumma med fingrarna på bordet under ett långt möte, utan på ett djupare plan – en känsla av att inte riktigt höra hemma någonstans. Jag har flyttat tankemässigt lika ofta som andra flyttar möbler. Alltid nya idéer, alltid nya projekt, alltid nästa steg runt hörnet.
Det var där odlingen kom in.
För ungefär fyra år sedan hörde jag någon säga att odling är bra för tålamodet. Jag, som inte direkt hade tålamod som min starkaste gren, tänkte: Varför inte? Det lät som en motvikt till det ständiga rastlösa i mig. Så jag stoppade ett frö i jorden.
Och när den första lilla plantan sköt upp ur jorden hände något jag inte hade väntat mig. Jag minns det nästan som en filmsekvens: den tunna gröna strålen, alldeles späd men ändå så full av kraft. Den hade gjort sin resa i mörker, och nu sträckte den sig mot ljuset. Och där stod jag – en asfaltsunge från höghusen, utan någon egentlig odlingserfarenhet mer än min mammas potatisförsök en sommar – och kände mig helt tagen. Jag var såld.
Men det vore en lögn att säga att jag blev en ny människa över en natt. Jag är fortfarande rastlös. Jag är fortfarande full av knäppa idéer, spontana projekt och ”ska bara”-moment som kan hålla på i timmar. Skillnaden är att odlingen blev som en spegel för mig. Den gav mig en känsla av att vara rotad, samtidigt som den tillät mig att fortsätta drömma, experimentera och misslyckas.
Varför ”noob”?
Jag har en fot i gamingvärlden. Där är ”noob” ett skällsord, men jag har alltid sett charmen i att vända på begrepp. För mig är en noob inte någon som är dålig – det är någon som är nyfiken, öppen, villig att lära sig och inte rädd för att misslyckas.
Och det är precis så jag ser mig själv som odlare. Jag testar först och googlar sen. Jag bygger, provar, skruvar isär och sätter ihop igen. Ibland går det åt skogen, ibland blir det genialiskt – men alltid blir det något jag lär mig av. Min fru skakar ofta på huvudet åt min metod, men för mig är det glädjen i processen som räknas.
Så när jag bestämde mig för att starta den här bloggen var namnet självklart. odlamednoob är både en bekännelse och en inbjudan. Jag är inte expert. Jag är inte perfekt. Men jag är här, med händerna i jorden, nyfikenheten i behåll och en vilja att dela resan – både framgångarna och misstagen.
Att skapa, att leka, att växa
Jag tror aldrig jag kommer kunna hålla mig till en enda grej. Förutom odling älskar jag att skapa och förbättra saker. 3D-printing, täljning, polymerlera, konstiga små byggen – allt det där finns också i mig.
Det kanske låter spretigt, men för mig hänger det ihop. När jag funderar över hur man kan spara plats vid förodling, då bygger jag en lösning. När jag ser en chili som behöver stöd, då kan det bli ett hemmagjort grenverk. Odlingen blir inte bara ett mål i sig – den blir en lekplats där kreativitet, nyfikenhet och problemlösning möts.
Och någonstans tror jag det är därför jag fastnade så hårt. För odling är inte bara jord, vatten och sol. Det är ett sätt att skapa något man inte helt kan styra. Det är ett experiment där naturen alltid har sista ordet. Och jag älskar det.
Min vision
Så vad vill jag med odlamednoob?
Jag vill skapa en plats där odling inte behöver vara perfekt. Där misstag är lika värdefulla som skördar. Där vi kan skratta åt de projekt som spårar ur, och samtidigt fira de små segrarna när något faktiskt fungerar.
Jag vill lära mig saker tillsammans med andra. Jag vill dela mina knäppa idéer och ta del av andras lika knäppa, underbara projekt. Och vem vet – kanske kan det här sidoprojektet en dag bli något större, kanske till och med ett heltidsäventyr. Men viktigast av allt: det ska alltid vara lustfyllt.
För jag tror att odling inte bara handlar om att få något att växa i jorden. Det handlar om att få något att växa i oss själva.
Och här står jag nu – en rastlös asfaltsunge med jord under naglarna, huvudet fullt av idéer och hjärtat fullt av förhoppningar. Jag vet inte exakt vart den här resan tar mig. Men jag vet att jag vill dela den med dig.
Lämna ett svar